Så kom Januari svepandes, igår och idag bäddade hon in Danmark i sitt vita vintertäcke.
Äntligen kom snön. Nu känns det som om allt är som det ska vara den 27:e Januari.
Dagen innan min födelsedag.
I helgen var jag hemma hos min fina familj i Sverige och firade min födelsedag.
Brasan brann i huset hela helgen och tillvaron var guldkantad.
Semlor, blommor, kräftor, presenter, lenin-bad, lunch och en massa kärlek.
Det var kort och gott helt underbart. Det var längesedan som jag känt mig så omhuldad och tacksam.
Hemma från jobbet idag, väntar på att min röst ska vända tillbaka och att tyngden som pressar i bihålorna skal lösas upp och försvinna tillsammans med hostan.
Men det gör ingenting. Satt i soffan och njöt den magiska timmen runt lunch-tid, då januariljuset flödade som bäst genom fönstren och snön dansade och dalade mellan Köpenhamns hus.
Jag känner mig så glad och tacksam för de bekantskaper jag gjort under året som gått.
Dessa människor som visar att livet är så viktigt, och att vår egen resa är så stor.
Jag skickar en liten tanke åt er, som svårigheten till trots, ändå strävar efter det som är riktigt.
Det som är viktigt och som gör att man kan ge åt andra, och vara det bästa man kan vara med de förutsättningar vi alla har fått av livet.
Denna inspiration har gjort att jag under det gångna året har vågat möta svåra tankar och utmaningar med en annan inställning, en tidigare glömd, rå uppmärksamhet.
Att se den råa verkligheten och inse att man bär precis allt ansvar själv att göra exakt vad man vill och vad som är meningen med den. Så tack till er, en del av ert slit har givit en gnista till mig.
Stenar jag plockat upp under året som 26 år, och som jag lagt i ryggsäcken för att plocka fram och vända på under kommande år, och vars tyngd håller mig bunden till jorden och medveten:
Lyhördheten, för det som verkligen är sant och inte förströelse
Kärleken, den riktiga osjälviska
Smärtan, som är en del av vardagen och livet, som jag aldrig vill blunda för
Ljuset, livskraften
Uppmärksamheten, den utåt och den inåt
Imorgon firar jag födelsedag!
Vetskapen om att jag som 27-åring äntligen hunnit ikapp mig själv känns underbar.
Just nu är jag precis där det är meningen att jag ska vara, och så kommer det alltid att vara.
Hipp hurra!
Äntligen kom snön. Nu känns det som om allt är som det ska vara den 27:e Januari.
Dagen innan min födelsedag.
I helgen var jag hemma hos min fina familj i Sverige och firade min födelsedag.
Brasan brann i huset hela helgen och tillvaron var guldkantad.
Semlor, blommor, kräftor, presenter, lenin-bad, lunch och en massa kärlek.
Det var kort och gott helt underbart. Det var längesedan som jag känt mig så omhuldad och tacksam.
Hemma från jobbet idag, väntar på att min röst ska vända tillbaka och att tyngden som pressar i bihålorna skal lösas upp och försvinna tillsammans med hostan.
Men det gör ingenting. Satt i soffan och njöt den magiska timmen runt lunch-tid, då januariljuset flödade som bäst genom fönstren och snön dansade och dalade mellan Köpenhamns hus.
Jag känner mig så glad och tacksam för de bekantskaper jag gjort under året som gått.
Dessa människor som visar att livet är så viktigt, och att vår egen resa är så stor.
Jag skickar en liten tanke åt er, som svårigheten till trots, ändå strävar efter det som är riktigt.
Det som är viktigt och som gör att man kan ge åt andra, och vara det bästa man kan vara med de förutsättningar vi alla har fått av livet.
Denna inspiration har gjort att jag under det gångna året har vågat möta svåra tankar och utmaningar med en annan inställning, en tidigare glömd, rå uppmärksamhet.
Att se den råa verkligheten och inse att man bär precis allt ansvar själv att göra exakt vad man vill och vad som är meningen med den. Så tack till er, en del av ert slit har givit en gnista till mig.
Stenar jag plockat upp under året som 26 år, och som jag lagt i ryggsäcken för att plocka fram och vända på under kommande år, och vars tyngd håller mig bunden till jorden och medveten:
Lyhördheten, för det som verkligen är sant och inte förströelse
Kärleken, den riktiga osjälviska
Smärtan, som är en del av vardagen och livet, som jag aldrig vill blunda för
Ljuset, livskraften
Uppmärksamheten, den utåt och den inåt
Imorgon firar jag födelsedag!
Vetskapen om att jag som 27-åring äntligen hunnit ikapp mig själv känns underbar.
Just nu är jag precis där det är meningen att jag ska vara, och så kommer det alltid att vara.
Hipp hurra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar