Livet och döden och allt som kan samlas i det mellanrummet.
Jag har inte riktigt orden som passar just nu. Luftfickorna är inte så stora dessa dagar. Gläntorna där man kan vila ömma fötter i mossan är så få.
Men jag blir bättre och bättre på att springa och styrkan jag hittat i hjärtat har fått växa.
Tar en timeout hemma, känna närheten och värmen. Prata, sova, kramas.
Det är tid för reflektion. Förundras över stillheten i den blanka vattenytan, som nyss var uppriven i stormiga vågor.
Styrkan i hjärtat, det som bara kan komma inifrån. Det som bara kan få växa och spira om man göder det, tar det på allvar.
Livet händer nu.
Trevlig helg <3
