Så kom jag till att tänka på en söt liten historia från en mycket yngre Linnéa.
Jag kommer hem från dagis en eftermiddag och förklarar för min mamma att jag ätit något jättegott till lunch på dagis idag. Men jag kunde inte minas vad det hette. Hur som haver så var det ett litet beigefärgat djur med ett stort svart öga! Såna vill jag äta igen! Min söta mamma kunde för allt i världen inte förstå vad det var jag hade käkat. Frustrerande till tusen minns jag att det var!
Så gick det flera år tills jag nästa gång fick möjlighet att smaka igen, snacka om aha-upplevelse när jag fattade att det var musslor vi hade mumsat på dagis!
Men jag kan tycka att det var en ganska bra beskrivning såhär i efterhand, eller vad säger ni?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar