Oj!

Tiden verkar rinna genom mina fingrar nuförtiden och ta energin med sig. Ja, det har nog haft ett och annat med konstant sjukdom göra också.
Men nu känner jag mig starkare än på länge och vinden blåser åt rätt håll!
Jag har turen att ha så fina vänner i mitt liv, en härlig familj varav två underbara bröder, och så mannen i mitt liv. Min människa och vän.
Snart kommer energin räcka över till träning också, och inte bara till långa timmar på arbetet. Var ju bara tre månader sedan som jag så lite som kunde se på ett löpband utan att få ett hostanfall! Tre månader, herregud.

Saknar också vännerna som är långt borta.

God kväll.